flickornapadrevan

Mias blogg: Ännu en dag, ännu en Mia
Tisdag 20/2-07

Om lika många år som jag är nu är jag femtio. Vilket betyder att jag snart kommer bryta lårbenshalsen, besöka äldreboende och sedan dö en plågsam död som gammal tjugofemårig tant.

Och hur vet jag nu detta?
Jo, resten av livet blir som dagen började är min teori.
Jag vaknade, klev upp och började blöda näsblod. Det forsade och forsade och forsade och forsade, så mycket fors att min näsborre visade sig vara för lite och jag var istället tvungen att hosta upp allt blod. Så där knäböjer jag, likt en troende, framför toan, blod sprutandes åt alla håll och kanter (eftersom munnen och ena näsborren inte visar sig räcka till och det nu forsar ur den andra borren också). Linus håller på att kissa på sig medans jag mellan forsningarna föreslår att hon ska sätta sig i badkaret, vilket inte är en populär idé. Carro vaknar av allt ståhej och ser väldigt tacksam ut när jag sedan torkar upp blodet som sprutat upp på väggarna.

Nu är jag äntligen på jobbet. Efter en blodig morgon och omtumlande bussresa (då jag fick reda på att en av min familjs vänner ligger på sjukhus).

Om jag överdriver. Faktiskt inte ett dugg. Fråga Carro och Linus. Vi hade Stockholms blodbad på toan imorse.

Lite senare på dagen:
Klockan är 15:38 och jag har återigen blödit lite näsblod samt ätit en Semla. Eller Temla som Ture Sventon skulle sagt. Den var god men blev äcklig. Nu är jag äcklad.
Tack till Paj som gav mig dagens tips: Man behöver inte svara på grattissms om man inte är rik. Om jag inte skulle följt hennes tips så skulle jag svarat på hennes egna, Efvas, Annas, Kurreduttens, Ellis, Grans och Fuldaflickans än så länge. Tack och bock.